Nya koncept som svar på komplex smärta


Dagens behandlingsmetoder mot långvarig smärta baseras till stor del på hur svår smärtan är, men det står allt mer klart att detta inte är tillräckligt. Vi får ständigt mer kunskap om att de flesta långvariga smärttillstånd är multifaktoriella, med inslag av t.ex. både nociceptiva och neuropatiska komponenter.


För att läkare ska kunna välja rätt farmakologisk behandling i varje enskilt fall bör de sträva efter att identifiera de specifika orsaksmekanismerna bakom varje patients symptom.


Detta är dock i praktiken svårt, eftersom en mekanism kan ge upphov till olika symptom och ett specifikt symptom kan orsakas av olika mekanismer.1


I de fall då patofysiologin bakom ett medicinskt tillstånd är multifaktoriellt är det terapeutiskt sett bäst att använda läkemedel som är riktade mot olika mekanismer. Eftersom de vanligaste smärtstillande läkemedlen huvudsakligen endast påverkar ett enda smärtmoduleringssystem (opioiderga/monoaminerga system) krävs det ofta kombinationsterapier. Sådana terapier kan dock ofta bara användas i begränsad omfattning på grund av den ökade risken för biverkningar.2


Som en följd är det vanligt att behandlingsföljsamheten är låg eller till och med att behandlingen avbryts helt och hållet (den onda cirkeln), vilket begränsar behandlingsframgången.2

 


Referenser

1 Woolf JC, Mannion R. Neuropathic pain: aetiology, symptoms, mechanisms, and management. Lancet, 1999, 353:1959-1964.

2 Varrassi et al. Pharmacological treatment of chronic pain – the need for CHANGE. Cur Med Res Opin. 2010, Vol 26(5): 1231-1245.

 

NP-komponent – om den inte identifieras, behandlas den inte



Dr Gerhard H.H. Müller-Schwefe


Prof. Bart Morlion
 



EFIC